Mina vänner, vi är nöjda med livet. Efter att ha lyckats smuggla med Matilda på nattbussen där vi bara hade tre biljetter anlände vi till Trivandrum vid niotiden i förrgår morse. Väl där hade vi tänkt lyckas hitta en lokalbuss som kunde ta oss till vårt mål, Varkala. Men så blev det inte. När vi steg av bussen var där ungefär 233 stycken rickshawsnubbar som alla sa att de kunde köra oss till vår slutdestination. Så då blev det så. Efter att ha lyckats tränga in oss och våra väskor i de små fordonen åkte vi sedan norrut i cirka 1,5 timma för att äntligen komma fram till vårt hostel. Där receptionisten möter oss och förvånat frågar om han hade missuppfattat oss då vi var tre istället för fyra. Inga missförstånd här inte, Matilda har bara vaskat sin flygbiljett hem till Sverige, så vi är fyra istället för tre (något jag gillar extra mycket eftersom jag har en vän att dricka öl med).
Iaf, receptionisten fortsätter med att han inte har något ledigt rum, för tjejen som skulle åkt ligger där jättesjuk så vi får flytta in på grannhotellet. Något vi inte klagar på. Vi har el, varmvatten, sängar och kuddar. Det är numera lyx förstår ni. Första dagen låg vi lite på stranden och chillade, käkade en tidig middag och stupade i säng. Sov sedan hela natten utan att väckas av apor, hundar, fåglar, basketbollar, böner eller annat jobbigt. Och igår hade vi en kanondag.
Började med att plugga hela förmiddagen (se förra inlägget) för att sedan ta ett par dopp i typ 25-gradigt vatten och spela volleyboll i solnedgången med män från hela världen. Därefter begav vi oss till en bar för att kolla Liverpool-Manchester United, dricka öl och käka mat. Efter matchen ville vi ju inte gå hem så vi gick till grannbaren där vi drack sliskiga drinkar, blev kompisar med servitören som spelade Spice Girls för oss och sedan toppade Sofie kvällen med att byta ut sitt linne mot en Betty Boop t-shirt med en Michael Jacksonkopia.
Behöver jag säga mer än att vi är nöjda med livet?
Jag blir så avundsjuk så jag får ont i magen.